Ensamhet skapar baklust

Jag är ensam över påsk, det är verkligen inte ett dugg kul kan jag säga. Visserligen självvalt, men ändå. Långfredagen var nog en av de tråkigaste och jobbigaste dagarna hittills i år, men det är som en vän skrev på facebook, "det är ju vad man gör det till". Så rätt. Jag har arbetat alldeles för mycket under en period och kroppen har sagt ifrån rejält, vilket gjorde att jag valde att förpuppa mig lite. Nu är jag påväg tillbaka.

Jag bakade (för det ger mig energi). Jag bakar alltid när jag känner mig lite ensam och har tristess i kroppen. Igår bakade jag matbröd och muffins, och idag kardemummakakor så det står högt och lågt här i stugan. Jag är nu inne på min tredje kaka, som bara ska sätta sig det sista i ugnen. Jag har ju märkt att jag blivit betydligt mer ensam här ute i stugan, sedan jag flyttade från stan, och kanske är det självvalt det också, hur som så trivs jag ju ju helt vansinnigt bra i kråks stuga. Det har ju också blivit grunden till att jag lagar mer mat, bakar och röjer i trädgården. Bra på sätt och vis.

De sista äggen gick nyss till en kaka som jag ska göra till min födelsedagstårta, jag fyller år på måndag, vilket jag tänkte fira lite här i stugan. Jag har bestämt mig för att det ska bli en kardemummatårta med lavendel och hallon. Men det blir nog en liten rackare tror jag.

Hur den tårtan blir, återstår att se, den sitter än så länge bara i skallen. Och känner jag mig själv rätt så kommer jag baka en hel del den här påsken. Ha en fin påskafton!

Bilder: Henrick Eriksson