Konsten att vara hemma på dagarna när man är van att arbeta.

Ja nog är det en konst allt. Från att arbetat mer eller mindre dygnet runt i 11 år. Alla dagar i veckan. Inga direkta semestrar då de varit mer inköpsresor, inga direkta kvällar och helger då pappers arbete skall göras, eller helt enkelt göra trycksaker och annat. 

Sedan avtalet mellan mig och moltazdesignshop avslutades så arbetar jag hemma med permission. Jag får så många meddelanden och mail om att jag inte är i butiken då det verkar vara många som vill träffa mig. Det är lite ledsamt att inte kunna träffa alla trogna besökare och kunder som varit med genom de 7 åren som butiken funnits. Den finns ju ni också men drivs framåt i ny regi och med nya varumärken m.m.

Bland de äldre inläggen här så hittar du pressreleasen för avslutet mellan moltazdesign (jag) och moltazdesignshop. 

Så vad gör man på en uppsägningstid som drar sig hela vägen fram till november?

Jag försöker faktiskt få lite mer ordning och reda på allt här hemma i torpet och i trädgården. Inte ett dugg motiverande då vi hållt på mer eller mindre ett år med renoveringar, men det måste göras. 

Man har ju märkt att man inte är ensam med att vara permitterad, fått sparken, eller som folk som har semester. För återvinningsstationer, sopåtervinningar och avdelningen för oraganisation på IKEA är fulla av människor.

Resterande tid försöker jag lägga på att förbereda mig för framtiden. Vad är det jag ska göra i framtiden då? Några förslag? Efter jag slutat hos Elma Group AB där min anställning ligger idag, så har jag inga planer, bara funderingar. Många har väldigt många förutfattande ideér om vad jag ska göra. Något jag bemöts av varje dag. Så nog snackas det allt ha, ha, ha. 

Sen är det det där med vänner. Men jag kommer återkomma med det i ett annat inlägg, då jag fått många frågor om vad som hände efter brev m.m. till några (12 st) av de bekantaa, vänner m.fl. Det ska få ett eget inlägg då det är en väldigt viktig och betydande ämne.

Helgen har varit en snabbvisit i Göteborg för att hälsa på min vän Zocky. Lugnt, skönt, och upprörande. 

Upprörande? Ja, jag har nog aldrig fått en sån check med att besöka min gamla hemstad. Du som följer mig på Instagram vet varför då jag skrev ett inlägg där häromdagen.

Det handlade om alla dessa sparkcyklar som används och bara lämnas mitt i vägar, på gångbanor och många andra ställen. Vart är det sociala ansvaret?

Bilder: Henrick Eriksson-Bland