Fetbladväxter och kaktus i terrakottakrukor. (Och en lägesrapport)
Här hemma har det börjat fyllas upp med blommor av alla dess slag, dock en hel del som känns ruskigt bra just i år. Fetbladsväxter, kaktus och aloe. Rubbet i terrakottakrukor.
När det kommer till terrakottakrukor så drar de lika mycket vatten som själva växten, så jag brukar ta till ett knep. Lacka insidan av krukan med båtlack (giftfri). Då håller sig fukten inuti krukan.
Det har varit en extremt tuff vår för mig när det kommer till hälsan, vilket har återspeglat sig rejält på allt.
Att varje dag att ha smärtor är tufft. Leder och muskler som värker gör att man hela tiden anpassar sig.Trots alla undersökningar och tester, och det har verkligen testats allt!, så är jag kärnfrisk. På papper. Varje dag är en utmaning att ta sig igenom. Ibland en fantastisk utmaning, ibland en hemsk. Men som egenföretagare är det bara att bita ihop. Jag har ju dessutom otroligt roligt på alla jobb, vilket gör att man får energi.
Jag vet att jag arbetar mycket, vilket många också påpekar, men ibland så är det så att det är det som håller mig uppe och igång. Så det är otroligt svårt att hitta en balans i det vardagliga livet. Som sagt, det är ju så kul.
Jag testar nu att äta en naturmedicin med en Thailändsk ört, vilket har visat sig vara till en fördel för musklerna. Det har blivit bättre, även om det är långt kvar till att fungera normalt.
Fungera normalt vet jag knappt vad det är längre. Efter två omgångar med ryggfrakturer, Borrelia, TBE och nu detta (som vi inte vet vad det är) så tar det hårt på både kropp och psyke. Det har snart gått 10 år med harvande av tunga smärtor, man känner sig som en 95-åring med dålig fysik. Men man kan ju inte ge upp, eller hur? Jag är obotlig optimist, vilket jag tror är min räddning. Man måste ha en positiv inställning tror jag, annars går det inte.
Jag har satt en skylt på golvet i matrummet, en riktig klyscha, så jag ska se budskapet varje dag, morgon som kväll, och det är den som du ser på bilden ovan. För det gäller att försöka se det goda, glada och lyckan i livet, även om det ibland det känns motigt. Det är den där balansen som jag hela tiden försöker hitta. Jag ska dit, jag är en envis jäkel.
Klyscha eller inte, det gäller att se framåt hela tiden. Kanske därför jag fyllt huset med växter. Hålla dom vid liv för att de ska må bra och bli större och starkare? Vad vet jag.
Bilder: Henrick Eriksson
Kommentarer