torsdag 1 november 2012

Jag heter inte Henrick Eriksson


 
Det blir lite som James Bond. Mitt namn är delvis Henrick Eriksson, men det är inte mitt fulla namn. Många har undrat varför jag döpt om bloggen till Kråks stuga och startat facebookgruppen med samma namn. Men det finns en förklaring.
 
Jag kommer ursprungligen från Dalarna, där det är vanligt med gårdsnamn. I min släkt har flera haft samma namn som jag men tyvärr finns ingen kvar i livet mer än jag som bär namnet.
 
Namnet är ett dubbelnamn och har även ett eget bomärke, som du kan se högst upp i mitten på bilden.
 
Namnbytet kom till då jag hade tänkt att starta en facebooksida med lite annat än vad jag skrev om här på bloggen, vilket visade sig ha ett enormt intresse. Sedan den 23:e september har gruppen växt till 1000 gilla, och växer varje dag.  När jag tog beslutet att flytta ut till torpet (som jag ägt sedan 2003) så ändrades också lite av min miljö och intressen. Jag har samma brinnande intresse för inredning och design, men nu kom det till en hel del recept, matlagning och trädgård. 
 
Det kändes som om att bloggen behövde byta lite inriktning, eller rättare sagt flytta lite av tyngdpunkten, för att kunna leva med mig i mitt nya torparliv. Det var en stor omställning från att flytta från stan med alla bekvämligheter till ett torp där källsorterning, vedklyvning och annat blev en del av min vardag. Det blev helt enkelt så att även bloggen fick byta namn och utseende.
 
Besökarantalet har ökat betydligt sedan bytet, vilket jag är enormt glad för, och samarbetet mellan facebook och blogg har visat sig vara en bra kombination.
 
Just ja, namnet.
 
Jag heter kråk. Så mitt riktiga namn är Kråk Henrick Eriksson. Därav namnet på blogg och facebook.
 
Bilder: Henrick Eriksson
 
 
Ps: Mina företagsnamn, moltazdesign och moltazdesignshop, kommer från något annat. Det tar vi vid ett senare tillfälle.
 
 
 
 

2 kommentarer:

Luna D Sign sa...

Jag tycker att det var bra att byta namn, det blev mer orginellt så!!!

Jennica... sa...

Men, vad spännande! Det måste kännas speciellt att vara del av ett sådant arv. Jag måste erkänna att jag gillar din nya blogg bättre, känner mig mer hemma här. Och du verkar må väldigt bra i ditt torp! :)