Rostigt värre.

Igår kom jag till Orust. En lycka utan dess like med tanke på att jag knappt kan gå.

Det bästa är ju tt få släpa sig runt i trädgården och upptäcka allt som händer och allt som kryper fram i växtväg.

Jag såg också att mycket utav det jag lämnade ute i somras, har rostat. Jag gjorde det medvetet då jag verkligen gillar slitna, rostiga saker. Det smälter in på ett annat sätt i trädgården.

Min far är ju lite förundrad över varför man skall ha rostiga saker, men jag tycker det är såååå snyggt.

Bilder: Henrick Eriksson