Trodde det skulle vara lätt, men icke.

Igår tog jag första stegen efter operationen. Vilken pärs detta är säger jag bara. Ett steg känns som en jätteprestation. Nu "går" jag i korridoren med hjälpmedel och den stora frågan är om jag får åka hem i morgon eller på tisdagen. Spelar ju egentligen ingen roll om jag har ont i ryggen här eller hemma... dock har jag inga hjälpmedel. Jag önskar att detta går fort nu för mig så jag kan börja gå som vanligt inom någon vecka. Det är ju nu man ser hur mycket man behöver ryggen för att kunna röra sig fullt ut. Mina vänner har besökt mig sedan i fredags vilket jag tycker är underbart. Jag kommer inte ihåg allt som sagts då morfinet har gjort sitt, hahahaha. Mina vänner är dock helt underbara som ställer upp på mig.