Scott har fått uppehållstillstånd. 2 år och 12 dagar tog det, men nu kan vi äntligen vara tillsammans på heltid.

Jag tror inte många kan ana vilken stress och press det är att vänta på ett beslut under så lång tid. Och då flyr vi inte från något land. Att inte veta, inte kunna planera framtiden, att inte kunna vara tillsammans.

Just nu känns det som en stor, tung, blöt kofta tagits av, och vi står på trappen till ett liv tillsammans på heltid.

Vi får frågan om giftemål hela tiden, ha ha ha ha , och jodå det kommer. 

På fredag åker jag till LA igen, för att vara med Scott, gästa ett bröllop, jobba och 5 dagar ledigt i Palm Springs. Men det är på fredag det, så det är bara att köra på tills dess. 

Ha en fin dag nu!

Bild: Henrick